Albrekt Stare (?-1719)

Slottsfogden vid Uppsala slott, Albrekt Stares liv är redan tämligen väl dokumenterat så här ska hans levnadsteckning endast kortfattat återges.

Det har inte kunnat beläggas var Albrekt Stare kom ifrån eller vilka hans föräldrar var. Han återges ibland med patronymikon Hansson men detta har inte kunnat beläggas. Han omnämns första gången 1673 då han var häradsfogde i Norunda härad strax norr om Uppsala. Samma år gifte han sig med Anna Pourel, dotter till språkmästaren Bertram Pourel och Kerstin Jeremiasdotter. 1679 är han omnämnd som befallningsman i Vendels socken.

Från 1690 innehar han tjänsten som slottsfogde vid Uppsala slott. Slottsfogden är numer den som ansvarar för den dagliga skötseln av slottet men tidigare var fogdens uppgift också att ansvara för uppbörd och redovisning av skatter, sköta administrativt arbete och vara kungens representant ute i landet. Han skulle även öva tillsyn över ordningen och tillse att överhetens bud och befallningar åtlyddes. Hans organisation skulle fungera som polismyndighet och hålla uppsikt över alla resande (passvisering). Han var dessutom ansvarig för vägars och broars skötsel, gästgiverier och postväsende och skulle fungera som allmän åklagare. (Almquist, Den civila lokalförvaltningen, band I, sidan 117) men när byråkratin utvecklades så minskade fogdens betydelse och mot slutet av 1600-talet när Stare tillträdde var de flesta av dessa administrativa uppgifter borta.

Emellertid var förhållandena i Uppsala lite speciella då staden hade delad jurisdiktion mellan universitets styrande organ, konsistoriet och den övriga staden vilken styrdes av landshövdingen. Detta bottnar i de privilegier som universitetet som hertig Karl och åtta vid rikets råd gav universitetet 1595. Detta innebar att alla anställda vid universitetet inte kunde dömas vid någon domstol utom universitetsledningens egen domstol samt att man var befriade från beskattning från staten då man fick lön från universitets egna medel. Gränsdragningen mot det övriga samhället var dock i många fall svår att dra och ledde till många spänningar mellan universitetet och den övriga staden vilket bland annat har skildrats av Henrik Schück i Från det forna Upsala. Det betydde att slottsfogden som ingick i landshövdingens närmaste stab ofta fick ta itu med tvister mellan parterna.

En av de första sakerna Albrekt Stare fick ta itu med när han tillträdde sin tjänst 1690 var att föra den avlidne Henrik Curios änka Disas talan mot konsistoriet vid Uppsala universitet. Detta har sin bakgrund i den långdragna strid som kallas Curioaffären. Henrik Curio som föddes i Erfurt i Tyskland var akademibokhandlare och boktryckare vid universitetet men misskötte sitt uppdrag till den grad så att konsistoriet beslöt att inleda en process mot honom 1674 för att få honom avsatt vilket också skedde. Emellertid var han gift med Olof Rudbecks dotter, Disa och denne ryckte ut till stöd för sin svärson och skrev sig som borgare i staden för att kunna stämma universitetet i en civil process. Denna höll på i tio år vilket ledde till fullt krig mellan Rudbeck som även fått stöd av universitetskanslern Magnus de la Gardie och konsistoriet. Till slut fastställdes den ursprungliga domen och Curio förlorade sin tjänst.

Emellertid dog Henrik Curio 1691 och då hans änka fortsatte att ställa anspråk på universitetet blev Albrekt Stare den som fick handlägga saken. Stare författade ett brev till konsistoriet att de borde bekosta begravningen av Curio med beaktande av hans långa tjänst inom universitetet, vilket konsistoriet bestämt bestred och hänvisade till domen sex år tidigare där Curio förlorat sin tjänst. Olof Rudbeck slöt ännu en gång upp för sin dotters sak dock utan framgång. Då tog Stare saken i egna händer och satte ett lås på akademikvarnen vilken var en stor inkomstkälla för universitetet. Konsistoriet blev nu villrådiga med hur man ska handla och beslutade återigen att vända sig till universitetskanslern för att få saken avgjord. Svaret från kanslern som verkar något trött på stridigheterna, var att parterna själva bör komma överens i frågan och att man bör söka medlare. Detta skedde så också och efter nästan två års underhandlande kom man enligt konsistoriets protokoll till en uppgörelse i januari 1693.

Detta var endast en av konflikterna mellan landshövdingen och konsistoriet som Stare var inblandad i. Ofta la sig Olof Rudbeck, som tycktes ha haft ett horn i sidan till konsistoriet, i olika tvister och ställde sig på landshövdingen och slottsfogdens sida.

Dock hamnade Stare själv i svårigheter då han lånat pengar för eget bruk i den så kallade enöreskassan vilken bestod av avgifter som uttogs för varje soldatkontrakt och som användes för stöd till rotar som behövde hjälp för att betala rekryterade soldater. Skulden uppgick till 2867 daler silvermynt och Stare blir avstängd från sin tjänst. Då han inte kan betala tillbaka skulden blir han satt i arrest men blir utsläppt efter sex månader mot att han ska klara upp sina skulder. Detta misslyckades dock och han blir återigen satt i arrest. Han ber då om nåd och hänvisar till att han lyckats betala av 800 daler av sin skuld samt att han äger ett antal hemman som tillsammans med fordringar på Strömsbergs och Västlands järnbruk väl ska täcka återstoden av skulderna. Dock dröjde det ända till 1712 innan han hade lyckats minska skulden till 1200 daler sedan en del av hans hemman sålts.

Han återfår sin tjänst samma år mot att han ska betala återstoden av skulden inom nio månader vilket han lyckas med eftersom han innehar tjänsten till sin död 1719.

Albrekt Stare gifte sig 1673 med Anna Pourel, dotter till språkmästaren Bertram Pourel och Kerstin Jeremiasdotter. Paret fick sex barn (för en fullständig förteckning se https://famgus.se/Genealogi/StaresAttlingar.htm). Äldsta dottern Katarina gifter sig med lantmätaren Jacob Braun, (se länk) bröllopet står i Albrekt Stares gård i Fjuckby, Ärentuna 1696 och paret bosätter sig i en annan av Stares gårdar, Åkra i Vendel. Sonen Klas blir officer och deltar i Karl XII:s fälttåg i Polen och Ryssland. Han deltar i slaget i Poltava 1709 och är även med i Bender de efterföljande åren. Han får avsked 1720 och blir adlad Starenfelt.

Anna Pourel dör omkring 1700 (exakt dödsdatum är ej fastställt) och Stare gifter om sig med Anna Scalina, dotter till kyrkoherden i Söderala Olaus Laurentii Schalin och hans hustru Anna Gestrinia. Paret får fyra barn. Albrekt Stare dör som sagt 1719 och efterlämnar hustru och sammanlagt tio barn. Förutom gårdarna i Fjuckby och Åkra ägde han ytterligare minst fem hemman i Vendel och Ärentuna under sin levnad.

Skriv din text här ...