KRISTINA AUGUSTA ERIKSSON (1872-1943)
Faderslinjen
Den första grenen vi ska undersöka är Augustas farfars ana. Den kommer att leda oss till Finland via Söderfors bruk men kommer att få träffa bönder, torpare, soldater och stafromsfinnar.
SÖDERFORS
Söderfors är ett av de norduppländska bruken som växte fram under 1600-talet med hjälp av vallonska invandrare. De mest kända är Lövstabruk, Österbybruk och Forsmark samt de till Söderfors mer närbelägna Strömsbergs och Ullfors bruk. Söderfors anlades dock något senare än de övriga då Bergskollegiet år 1676 utfärdade ett kollegiebrev för ett ankarbruk vid Söderforsen som platsen då kallades.
Bakgrunden till att ett ankarbruk skulle anläggas där stod att finna i stormaktstidens expansion. För att kunna försörja alla krigs- och handelsskepp med ankare (det gick åt 5-6 ankare per alla större skepp) var man tvungen att lita till en inhemsk försörjning. En mer direkt anledning var att flottan 1675 förlorade en mängd ankare i en våldsam storm utanför Gotland.[1] Bristen på ankare gjorde att man mycket snabbt behövde anlägga ett nytt bruk då andra bruk som levererade ankare var för små eller hade hamnat i ekonomiska svårigheter.
Valet blev först Älvkarleö bruk några mil norr om Söderfors som fick en provbeställning på 12 ankare vilken man snabbt klarade av att leverera. Dessutom infördes en teknisk nyhet då det var första gången man använde sig av en vattenhammare för hopsmidning av ankare i stället för att slå tillsammans olika gjutjärnsstycken vilken var den tidigare förhärskande metoden. Vattensmidet visade sig både vara billigare och ge bättre kvalitet och ägaren till Älvkarleö bruk, Claes Depken fick därför privilegier att anlägga Söderfors bruk med ensamrätt på ankartillverkning med vattensmide i landet. I samband med tillträdandet blev samtidigt Depken adlad och tog det träffande namnet Anckarström, vars släkt drygt hundra år sedan skulle komma att spela en avgörande roll i Sveriges historia.[2]
Förutom markområdena för masugn och hammare vid själva Söderforsen ingick också tillgång till befintliga allmänningar i trakten för att på så sätt få skog till kolning. Själva malmen kom från Dannemora gruva då man fick en av de fem veckobrytningarna som tidigare hade varit enbart förbehållna för de stora bruksägarna, familjen De Geer.
Dock blev starten av bruket av olika anledningar svår mest beroende på att det inte fanns vägar till Söderfors vilket gjorde både tillförseln av malm och utförseln av ankare besvärlig. Den allmänna konjunkturen var också mycket osäker, flottans behov av ankare blev snabbt tillgodosett och man måste lita på export till i första hand England men denna var mycket osäker. Följden blev att arbetarna vid Söderfors bruk snart blev undersysselsatta vilket ledde till att ¨bruksfolket övade allehanda övermod, slagsmål och uppstudsigheter¨ år 1687.[3]
Dessutom hade Anckarström hamnat i konfilkt med ägaren till Untra gård, Johan Leijoncrona som till slut förvärvade Söderfors bruk. Emellertid var köpeskillingen hög och Leijoncrona hamnade snart i ekonomiska bekymmer. Efter hans död tog hans son Christoffer Leijoncrona över driften men läget förbättrades inte. Karl XII:s krig var mycket kostsamma vilket påverkade hela landet och bruket måste ta stora lån för att överleva. 1712 meddelade Carl Gyllenstedt som var förvaltare åt Leijoncronas arvingar (Christoffer Leijoncrona avled 1710) att ankarbruket stod inför total ruin.[4]
Det är alltså till detta då avlägsna och ganska nedgångna samhälle som den förste anfadern, Mats Andersson, kom till förmodligen under senare delen av 1710-talet.
Den mystiske finländaren
Mats Andersson
Mats Anderssons uppdykande i Söderfors eller dess närhet är höljt i dunkel. Den enda notering som finns om Mats Andersson är i hans sons, Anders Mattssons dödsbok från 1781 där han angavs vara dennes far*. I dödsboken noteras att denne återflyttat till Finland redan före sonens födelse eller strax därefter. Anders Mattssons mor var Maria Tomasdotter, född 1693, som så småningom gifte sig med Erik Hansson och fick åtminstone ett ytterligare barn, Anna, född 1727.
Var i Finland Mats Andersson kom ifrån eller till vilken ort han återflyttade framgår inte av dödsboken. Eftersom födelseorten för Anders Mattsson är angiven till Tierp så finns inte heller någon notering om dennes födelse då födelse- och dopböcker inte finns före 1723 för Tierps socken. En teori är att det rör sig om Mats Andersson Pantti, född i Ikaalinnen i Åbo och Björneborgs län 14 februari 1702 (fader Anders Ollila från byn Wiljala,), död på samma plats 1751 (från Forsgren Web Site på MyHeritage). En annan teori är att Mats Andersson ska ha kommit från Karinais (Karinainen) också i Åbotrakten och ha flyttat tillbaka till samma ort (från Toresäter Web site på MyHeritage).
Ingen av dessa teorier är dock troliga. Den förste Mats Andersson skulle bara ha varit 18 år då han kom till Söderfors och den andre Mats var visserligen gift med en Maria Tomasdotter men de fick en son, Andreas, född 26.10.1720 i Finland, vilket gör det osannolikt att de skulle få ytterligare en son i Söderfors i juli 1721.
Ytterligare en teori är att Mats Andersson kom från Nurmijärvi nära Hyvinge i Nyland. I så fall skulle han ha gift sig med Anna Johansdotter från Numenpä i oktober 1723. Dock har denna teori inte kunnat verifieras. (Se https://hiski.genealogia.fi/hiski/43qup).
Mer intressant är då kanske varför Mats Andersson flyttade till Sverige och sedan återvände till Finland. 1721 då Mats Andersson enligt sonen Anders Mattssons dödsbok ska ha flyttat tillbaka avslutades det stora nordiska kriget. Finland hade då ockuperats av Ryssland 1714 och en mängd finländare flydde till Sverige för att undkomma ryssarnas härjningar. Freden i Nystad i augusti 1721 mellan Ryssland och Sverige gjorde definitivt slut på kriget och många av flyktingarna började återvända till Finland.
Var då Mats Andersson en av dessa? I avhandlingen "Internflyktingar i eget land" från 2007 beskriver Johanna Aminoff-Winberg motiven till flykten, livet i Sverige och hur återvändandet blev för de som flyttade tillbaka. Hon uppskattar att minst 20 000 finländare flydde till Sverige under åren 1714-1721. De flesta kom från Åbo och Björneborgs härader eller från Östersjöprovinserna (Estland, Livland, Karelen och Ingermanland). Till Uppland kom personer främst från Åbotrakten samt Åland, de flesta bosatte sig i skärgårdsbygder som Väddö och Värmdö men några, främst ståndspersoner, flyttade till städer som Stockholm och Uppsala.
Från dödsboken får man dock reda på att han var "Stafromsfinne", dvs någon som mätte ved i samband med eldning vid bergshantering, så det kan också betyda att han var av en av många skogsfinnar som flyttade till Norge och Sverige under 15- och 1600-talet. En möjlig hypotes är att Mats Andersson levererade ved till Söderfors bruk och bodde i någon av byarna intill bruket som tillhörde Tierps församling. Detta förklarar också varför sonens födelseort var angiven till Tierp.
Tyvärr har vidare försök att hitta spår efter Mats Andersson i Finland hittills inte gett något resultat då namnet är relativt vanligt i de svenskspråkiga delarna av landet.
Maria Thomasdotter (1693-1758)
Maria Thomasdotters härkomst vet vi inte heller något om. Det enda vi vet att hon är född 1693 (i hennes dödsbok framgick att hon var 65 år när hon dog 24 juni 1758) vilket skulle ge året 1693 eller 1694 som födelseår. I Söderfors församlings dop- och födelselängder finns dock ingen Maria med faderns namn Thomas vilket gör troligt att hon kom från någon annan ort.
Hon fick således en utomäktenskaplig son med Mats Andersson 1721, Anders Mattsson, men efter det att fadern flyttat tillbaka till Finland gifte hon sig med dagkarlen Erik Hansson också enligt sonens dödsbok. Det finns dock inte några spår av vare sig bröllopet eller denne Erik Hansson i Söderfors kyrkoböcker.
Anders Mattsson (1721-1781)
Anders Mattsson växte alltså upp med sin mor och styvfar och blev så småningom ankardräng vid Söderfors bruk. Det är oklart om han fick några halvsyskon. Han gifter sig 1748 med pigan Sara Persdotter från Gamla Uppsala.
De får tillsammans sex barn varav tre lever till vuxen ålder. En av dessa är Erik Andersson som senare tar namnet Brodin och blir anfader till smedssläkten Brodin. Sara Persdotter dör 1766 och Anders gifter sig då med Anna Persdotter och paret får en son som är 10 år då fadern avlider.
Anders Mattsson arbetar i bruket under hela sitt yrkesverksamma liv och avlider 1781. Hans dödbok som skrivs av prästen Pehr Kjellström, vilken har skrivit många levnadsteckningar av bortgångna Söderforsbor, lyder som följer:
Från Söderfors kyrkoarkiv C2 1726-1787, bild 156
Anders Matsson, Ankardräng född i Tierp d (1) 2
Juli 1721 oägta, af en Stafromsfinne(2) Mats
Andersson och pigan Maria Tomasdotter. Sedan han
begifwit sig tillbaka till Finland igen, blef hon
gift härstädes med framledne dagakarlen Eric
Hansson, och wår döde således bettre framhiulpen(3),
tils han genom dagswerken, något sielf kunde
förtjena, och änteligen, efter stiuffadrens död d. 13
November 1748 trädde i ägtenskap med sin förra
hustru Sara Persdotter, född i G(4) Upsala af Ärligit
bonde-folk, men då i tienst warande hos framled
ne Kÿrikoherden härstides Herr Claes Lemoine(5),
hafwandes Gud wälsignat detta ägtenskap med
5 söner, och en dotter, af hwilka dottren och 2ne(6) söner ännu lefwa, men de andre äro förut afsomnade.
Åhr 1766 d 19 Oktober ingeck wår döda sitt sednare
ägtenskap med sin i sorjen, tillika med en nu enda
10-årig son, efterlemnade Enka Anna Persdotter, som
är född härstädes år 1727 af fram(7) föräldrar, Colaren
Pehr Davidsson och hustru Ingrid Andersdotter. Efter god hälsa, fastnade han änte(8) för en swår bröstsiuka och lungsot(9) hwilken ock, efter 3ne(10) års förlopp, samt altid bewisad - ärlig och christe(11) wandel, nog hastigt ändade hans dagar, som woro _ _ _ 59 år 8 mån 2 veckor 3 dagar 1 stund/tim
Transkribering den 17 januari 2022:
Karin Borgkvist Ljung, FM
Etnolog och auktoriserad paleograf
1 Förkortningstecken
2 Stafrums/Stavrums eller stavrumskarl (vid mätning av ved för gruvdrift och kolning)
3 Bana väg för
4 Förkortningstecken eg. Gamla
5 1687—1742 (gammal vallonsläkt)
6 Förkortning för tvenne
7 - " – eg. framledne (framlidne)
8 - " – eg. änteligen
9 = tuberkulos
10 Förkortning för trenne
11 - " – eg. Christelig
Denna målande beskrivning ger en mängd uppgifter, dels om Anders Mattssons far, Mats Andersson, dels också om vad Anders och hans hustru har sysslat med under sitt yrkesverksamma liv samt deras levnadsöden. Anders som började med att göra dagsverken vid bruket, blev så småningom ankardräng, en slags hjälpreda till ankarsmederna. Dessutom betonar prästen det faktum att hans mor gifte sig så snabbt efter sonens födelse som ett avgörande faktum att han klarade sig relativt bra.
Sara Persdotter (1717-1766)
Av samma levnadsteckning framgår att hans hustru Sara Persdotter kommer från Gamla Uppsala och hade tjänst hos kyrkoherden Claes Lemoine. Sara Persdotters föräldrar var Per Stephanson (1690-1760?) och Margta Stephanson (1687-1764) vilket framgår av hennes dödbok. Paret bodde på Storby ägor.
Paret fick sex barn, fem pojkar och en flicka, varav ett var ett tvillingpar. Endast tre överlevde dock till vuxen ålder. En av dessa var Erik Andersson som tog namnet Brodin.
Erik Andersson Brodin (1751-1824)
Erik Andersson var det tredje barnet till Anders Mattsson och Sara Persdotter. Han arbetade som rostkarl eller rostbrännare vid Söderfors bruk vilket innebar att han arbetade vid rostugnen där man genom rostning avlägsnade fukt och gjorde malmen sprödare. Bilden nedan visar de bevarade rostugnarna vid Söderfors bruk.
I Söderfors bruk finns två bevarade rostugnar konstruerade av Ernst Westman.
Erik Andersson tog sig så småningom namnet Brodin taget efter den bro över Dalälven till Söderfors bruk, där Erik bodde i ett av husen som låg nära bron. Han ska själv inte använt namnet men ska ha kallat sig själv ¨Spön¨ en period i livet. Dock noteras han som Erik Brodin i församlingsboken vid sin död.
Han gifte sig med Margareta Larsdotter och paret får tillsammans 13 barn varav flera kommer att arbeta vid Söderfors bruk som smeder och släkten Brodin blir en känd smedssläkt vid bruket. En av sönerna, Lars, blir dock soldat och stupar i kriget 1809.
Margareta "Greta" Larsdotter (1754-1821)
Margareta Larsdotter föddes i Harsbo 1754, dotter till Lars Ersson och Marta Persdotter. Harsbo ligger nordöst om Söderfors och föräldrarna är torpare(?). Hon gifter sig med Erik Andersson 1775 och paret får alltså 13 barn. Noterbart är att de dör med bara två dagars mellanrum 1824, Margareta den 30 mars och Erik den 1 april.
Stina Lisa Brodin (1793-1861)
I min ana är det dock ett annat barn, dottern Stina Lisa Brodin, som är anmoder till min morfars mor, Kristina Augusta Eriksson. Hon gifter sig med Erik Carlsson som först är dagkarl, bl a vid Aspnäs gård i Östervåla, sedan torpare i Töbro, mellan Östervåla och Ullfors bruk. De får sex barn, av vilka den äldste, Carl Erik Ersson (1822-) övertar torpet. Ytterligare en son, Erik August Carlsson (1850-) brukar torpet vidare och får 1872 dottern Kristina, min morfars mor.
TÖBRO TORP
Töbro ligger precis på den dåvarande länsgränsen mellan Uppsala och Västmanlands län. Namnet Töbro kommer från den 1,5 km långa vägen mellan Snedbacken och Skansbacken-Törbrobacken som förband Tierpsbygden med Östervåla . Vägen kallades Töbroarna eller Törbroarna då den låg på ett underlag av trästockar och ris, s k kavelbroar, över de mycket sanka myr- och mossmarkerna söder om Törsjön.[5]
Töbrobacken kallades även "Skansen" vilket har sin upprinnelse i att då ryssarna i slutet av det stora nordiska kriget år 1719 landsteg i Uppland och började ett härjningståg längs kusten och det närmaste inlandet vilket innefattade Tierpsbygden, så beslutade ägaren till Aspnäs säteri, hovjägmästare Anders Schönberg att göra en befästning vid Töbro. Anledningen var att han ansåg sig att ha bevis för att ryssarna tänkte sig att från Tierp ta sig mot Sala via Östervåla och beslutade att sätta upp några kanoner i backen för att beskjuta den smala vägen från Tierp då marken var mycket sank vid bägge sidor vid vägen. Så långt kom nu inte ryssarna men än idag finns upplagda stenar i terrängen som vittnar om förberedelserna.[6]
Torpet hörde både kyrkligt och skattemässigt till Tierps socken ända in på 1900-talet då det överfördes till Våla socken. Torpet hörde till Gysinge bruk som ligger ca 20 km väster om Töbro och det är oklart om torparna i Töbro var tvungna att göra dagsverken på Gysinge bruk då det skulle [7]medföra ganska lång väg över oländig terräng med mycket myrmarker. Det är också känt att det bedrevs en hel del kolning i Töbro och en annan teori är att man levererade kol till Gysinge bruk eller möjligen till det mer närbelägna Ullfors bruk.
Erik Carlsson (1792-1873)
Erik Carlsson föds 1792 i norra Munga som femte barn till Carl Persson och Brita Larsdotter (se norra Munga). Hans mor avlider när han är åtta år gammal. Efter att först ha arbetat som dagkarl på Aspnäs säteri nära Östervåla blir han den förste i släkten att tillsammans med sin hustru Stina Lisa Brodin bosätta sig i Töbro torp mellan Östervåla och Ullfors. Paret får sex barn och den äldste Carl Erik tar över torpet 1846.
CARL ERIK ERSSON (1822-?)
Carl Erik Ersson står som torpare från 1846 och framåt men hans föräldrar är fortfarande boende på samma torp. Han gifter sig 1849 med Anna Greta Ersdotter och får en son, Erik August året därpå. Ytterligare två barn föds, Anna Stina 1856, som dör året därpå, och Carl Peter som föds 1857. Familjen bor på Töbro torp och äldste sonen, Erik August, tar över torpet i början av 1870-talet. Runt 1880 flyttar emellertid hela familjen till Finnbo under Ullfors bruk.
ANNA GRETA ERSDOTTER (1811-?)
Anna Greta Ersdotter föddes 1811 som oäkta dotter till pigan Anna Persdotter (1778-?) i Ubblixbo. Någon fader är inte namngiven i födelseboken. Hon flyttade med sin mor som då gift sig med stataren Per Persson till säteriet Stynsberg söder om Månkarbo ca 1814.
Hon försvinner från husförhörslängderna några år då familjen tycks ha flyttat från Stynsberg men återkommer 1841 som piga i Ålfors. I januari 1849 gifter hon sig med torparesonen Carl Erik Ersson i Töbro och får året därpå sonen Erik August Carlsson och ytterligare två barn, födda 1856 och 1857.
FINNBO
ERIK AUGUST CARLSSON (1850-1902)
Erik August Carlsson föds alltså 1850 på Töbro torp som första barnet till Carl Erik Ersson och Anna Greta Ersdotter. Han gifter sig 1872 med Brita Stina Ersdotter, född i Österensta och samma år får de dottern Christina d v s min morfars mor. I början av 1880-talet flyttar så familjen till Finnbo och arrenderar där ett hemman av Ullfors bruk. De får ytterligare en son 1882, Karl Gustaf samt en dotter 1892, Anna Sofia. Här finns även en anteckning om att äldsta dottern Christina fött en son, Karl Johan, utom äktenskapet. Erik August utvecklar såsmåningom diabetes eller sockersjuka som var dåtidens benämning på sjukdomen. Det blir även hans dödsorsak i april 1902, då han avlider vid 52 års ålder.
BRO
Anders Broström Andersson (1696-1776)
Det finns flera soldatsläkter i anorna. I Bro nära Ullfors fanns en far och son som var indelta soldater. Den äldste hette Anders Andersson men tog sig namnet Broström när han blev indelt soldat i rote nr 41 med hemvist i Bro nära Ullfors. Detta skedde dock tämligen sent i karriären, år 1748 då han redan var 52 år. Han inledde emellertid sin bana som soldat 1719 i Frebro rote och blir befordrad till korpral 1736. Han begär avsked år 1757, alltså 38 år efter värvningen vilket får betraktas som en lång tjänstgöringstid med den tidens mått. Han var gift med Brita Andersdotter och paret fick år 1728 en son, Per som också blev indelt soldat i Bro.
Per Broström Karlsson (1728-1792)
Per Broström föddes 1728 i Bro och tog så småningom över sysslan som indelt soldat i rote nr 41 efter sin far. Varför han hade släktnamnet Karlsson angivet i soldatregistret är lite oklart eftersom fadern hette Anders Anderssson och modern Brita Andersdotter. I husförhörslängden 1782-1788 står han emellertid som Per Broström. Han blir antagen år 1757 och är soldat i 20 år till 1777 då han begär avsked. Inte heller hans soldalakt har kunnat erhållas varför vi inte vet någonting om hans militära karriär. Han gifter sig 1752 med Helena Ersdotter och de får samma år en son, Carl. Tio år senare föds sonen Pär som ärver faderns yrke och blir indelt soldat i rote 64 i Yvre. Denne deltar i Gustav III:s ryska krig och avlider i Finland 1791 men om dödsorsaken finns ingen uppgift. Ytterligare tio år senare får paret Per Broström och Helena Ersdotter en dotter, Helena.
NORRA MUNGA
CARL PERSSON (1752-1830), BRITA LARSDOTTER (1757-1800)
Den äldsta sonen Carl går dock inte i faderns och farfaderns fotspår. Den första anteckning som finns om honom är när han flyttar till Munga som dräng 1778. Året efter gifter han sig med Brita Larsdotter och paret får sitt första barn samma år. Paret får ytterligare sex barn varav den näst yngsta är Erik Carlsson som gifter sig med Stina Lisa Brodin och blir torpare i Töbro (se under Töbro torp). I och med giftermålet blir Carl Persson måg eller svärson till Margareta Tomasdotter som är gift för andra gången med bonden Anders Persson. Hennes första man hette Lars Stephansson och omkom av en olyckshändelse 1761. Han är alltså far till Brita Larsdotter som blir faderlös vid fyra ålder.
Carl Persson står fr o m 1789 som bonde och verkar efter svärmoderns död har tagit över gården trots att Anders Persson fortfarande lever. Denne bor kvar på gården till sin död 1809. Giftermål var alltså ett sätt att avancera socialt i 1700-talets Sverige både för män och kvinnor. Dock dör Brita Larsdotter år 1800 av magvärk (cancer?) och Carl gifter om sig med Anna Persdotter men paret får inga egna barn. Ingen notering har heller hittats om när bröllopet skulle ha ägt rum men Anna står som hustru i husförhörslängden för 1803 så det bör ha skett 1801 eller 1802. Carl dör 1830 vid 78 års ålder och överlever sin andra fru med sex år.
LARS STEPHANSON (1721-1761), MARGARETA TOMASDOTTER (1727-1787)
Lars Stephansson föds i Bro nära Ullfors 1721. Hans föräldrar är Staffan Staffansson och Anna Simonsdotter men då inga kyrkoböcker existerade från det året har vi inga uppgifter angående dessa. Lars Stephansson gifter sig med Margareta Tomasdotter i Munga 1750 och blir då bonde på sin hustrus gård (?). Paret får tre barn innan Lars omkommer av en olyckshändelse 1761
Margareta Tomasdotter är dotter till bonden Tomas Ersson (1680-1742) och Gunilla Ersdotter (1685-1756). Hennes äldre bror Erik Tomsson verkar ha tagit över sin fars gård men Margareta måste på något sätt inte ha blivit lottlös vid arvet då hon efter giftermålet också bebor en gård. Om denna har tillkommit genom skifte av den ursprungliga gården eller på annat sätt är oklart. När maken omkommer gifter hon om sig med drängen Anders Persson som övertar gården tills Margaretas dotter Brita genom sitt giftermål med Carl Persson ser till att gården stannar inom släkten efter Margaretas död 1787. Ett intressant exempel på att kvinnorna i 1700-talets bondesamhälle också kunde etablera sig som ägare av gårdar även om deras män formellt stod som innehavare.
GÅRDEN I NORRA MUNGA
När det gäller historiken av den gård eller de gårdar släkten bebott är det inte helt klarlagt hur historien ser ut.
Tomas Ersson och Gunilla Ersdotter är de äldsta brukare av gården som har gått att spåra. De får tre barn och den äldsta, Erik Tomsson tar över gården efter faderns död. Han står också som ägare av gården vid det storskifte i norra Munga som äger rum 1763. I det mycket detaljerade protokollet framgår att dottern Margareta i samma skifte får en kålsäng i kompensation för Lillhagen som tillfaller byn som allmänning. Detta är bara två år efter makens död och det tyder på att även det paret haft en gård. Hennes nye make Anders Persson står dock inte med bland de tio bönder som undertecknade protokollet och det är därför oklart om denna gård är en fristående enhet eller räknas in i Erik Tomssons enhet?
I nästa storskifte som ägde rum 1787 för norra Mungas del står dock gamle Anders Persson som brukare av skattehemmanet nr 8 under Ullfors bruk tillsammans med Pehr Pehrsson. Här finns också ett skattehemman på Tomas Ersson som är en son till Erik Tomsson så vid den tidpunkten är gårdarna två separata enheter.
Exakt var gården låg är också svårt att fastställa. I kartan över storskiftet 1763 finns tolv gårdar utmärkta i norra Munga. Alla gårdar låg då tillsammans på norra sidan Sunnanbäcken och mittemot på södra sidan fanns Söder Mungas gårdar. Även i 1787 års karta ligger gårdarna i norra Munga samlade, också nu tolv till antalet. Inte förrän på häradskartan 1859-63 syns att gårdarna i norra Munga har blivit utflyttade så att de ligger i anslutning till de sammanförda ägorna vilket var ett av de styrandes mål och som uppnåddes genom det laga skiftet eller enskiftet som genomfördes under 1800-talet.
Därmed är den första antavlan utforskad så långt det har varit möjligt för min del. Vi går raskt över till nästa ana.
Farmoders ana
Denna ana är som synes mer svårbeforskad då en del är borta p g a att det inte har kunnat fastställas vem fadern till Anna Persdotter är. Dock finns här en hel del intressanta inblickar i soldaters och soldathustrurs liv liksom i de fattigare samhällslagren såsom statare och pigor.
DEGERBERG
Degerberg är ett soldattorp som tillhör Degerbo rote vilken tillkom 1682 i samband med att det yngre indelningsverket inrättades. Tanken var att en ständig krigsmakt skulle finnas i beredskap och byggde på att varje landskap skulle hålla ett infanteriregemente på 1200 man som alltid stod i begrepp att gå ut i krigstjänst. Anledningen var naturligtvis att de många krig som Sverige var inblandade i under stormaktstiden hade gjort det svårt att ersätta stupade soldater och att rekrytera legosoldater vilket hade varit vanligt på 15- och 1600-talet var mycket kostsamt.
Varje regemente innehöll åtta kompanier, vardera med 150 man och byggde på rotesystemet som stipulerade att en rote skulle bestå av två hemman eller om dessa var små, av flera gårdar som tillsammans bildade en rote om två mantal. Roten svarade för rekrytering av en soldat samt bostad och underhåll för denne i fredstid.
För byn Degerbo innebar det att utjorden Degerberg avsattes som mark för soldattorpet som antingen uppfördes eller möjligen redan fanns på ägorna. Roten fick numret 63 i Lifkompaniet i Upplands regemente och den första indelta soldaten hette Matts Lustig och blev antagen redan 1682. Totalt bodde 10 soldater med familjer på torpet fram till 1837 då den siste indelte soldaten, Johan Dannberg begärde avsked. Därefter avvecklas soldattorpet och marken skattlägges. Anledningen till detta är oklart då rotesystemet bestod ytterligare ca 50 år men ingen ny soldat rekryterades i Degerbo.
ERIK DEGERBERG KARLSSON (1724-1776)
Erik Karlsson är den sjunde indelte soldaten i roten Degerbo. Erik Karlsson föddes 1724 i Iggelbo, föräldrar var Carl Ersson och Kerstin Larsdotter. Erik Karlsson blev antagen som soldat vid endast 17 års ålder 1742. Detta trots att ha enligt hans soldatakt år: 'Liten och swag men som detta är den 2dra karlen som roten legt och står till Wäxten är han antagen.' Han mätte 11 qw 21⁄2tum vilket betydde att han var ca 172 cm lång. Han tillhörde liksom de övriga soldaterna i Degerbo Lifkompaniet vid Upplands regemente och tog liksom de övriga soldatnamnet Degerberg efter torpets namn. 1747 gifte sig Erik Karlsson med Gölin (Gunilla) Nilsdotter och som då redan hade fött parets första barn, Christina. De fick sedan ytterligare fem barn, det yngsta fött 1765.
Eftersom Sverige höll sig utanför de pågående krigen under 1700-talets mitt tycks hans tjänstgöring varit utan större stridigheter. Det enda undantaget var Pommerska kriget mellan Sverige och Preussen som var en del av det större sjuårskriget 1756-1763 där de flesta av dåtidens stormakter var inblandade. Upplands regemente sände ca 1000 man till Stralsund 1757 men Erik tycks inte ha varit med bland dem. 1763 kommenderades han dock till 2:a Svenska Grenadjärbataljonen som sattes upp i Pommern 1761 med deltagande soldater från flera regementen. Detta var i krigets slutskede och stridigheterna hade i princip slutat året innan så förmodligen deltog inte Erik i några krigshandlingar.
Dock ändades han liv på ett dramatiskt sätt då han den 1 maj 1776 drunknade i Tämnarån vid 52 års ålder. Hans kropp hittades tre veckor senare men omständigheterna kring dödsfallet är inte kända.
GÖLIN (GUNILLA) NILSDOTTER (1724-1797)
Gölin Nilsdotter föddes också 1724, hennes föräldrar var Nils Ersson och Gölin Larsdotter. Hon gifte sig med Erik Degerberg Karlsson och tycks efter makens död fått bo kvar i soldattorpet ända till sin död 1795. Detta beror säkerligen på att parets äldsta dotter Christina Ersdotter gifter sig med den nästa indelte soldaten för roten, Pär Degerberg Larsson. Om hon bor i samma torp som dottern är oklart. Soldattorpen är oftast mycket små, den maximala ytan för 1:a kompaniet var 46,9 m3, minimum 24,7 m3 så det måste i så fall ha varit mycket trångbott.[8] Det tycks också ha funnits ytterligare ett soldattorp i närheten, no 47 tillhörande Gisselbo rote , i husförhörslängden för Tierp är dessa torp sammanförda på samma sida. Gölin Nilsdotter bodde kvar i Degerberg till sin död 1797.
CHRISTINA (STINA) ERSDOTTER DEGERBERG (1747-1824)
Christina eller Stina som hon också kallades var alltså äldsta dotter till Erik Degerberg Karlsson och Gölin Nilsdotter och föddes i Degerbergs soldattorp 1747. Efter faderns död 1776 gifte hon sig med Per Larsson, antagligen 1778 då parets första barn föddes, vilket gjorde det möjligt för hennes mor och syskon att bo kvar i soldattorpet. Per Larsson blev antagen som soldat 1776 och tog sig också namnet Degerberg efter torpets namn. Paret fick fem barn, födda mellan 1778 och 1786. Efter makens död i Finland 1789 bodde Christina kvar i torpet tillsammans med sina barn och möjligen även modern. Emellertid flyttade äldsta dottern till Ydingbo och 1793 flyttade de två nästkommande i ålder, sönerna Erik och Lars till Västerfärnebo, endast 13 respektive 11 år gamla, möjligen till deras fars släkt(?). Christina blev kvar med de två yngsta till åtminstone 1809 men i husförhörslängden för detta år står noteringen "fattig rote" vilket innebar att hon var hänvisad till till det rotessystem som infördes för de fattigas försörjning i Tierp troligen redan på 1600-talet.[9][10] I samband med detta tycks hon ha flyttat från Degerberg. Det hade då sedan länge funnits en ny indelt soldat i Degerberg, Hans Löf, varför det i och för sig är förvånande att Christina kunnat bo kvar så länge på ägorna i Degerberg. Hon flyttar till sin yngsta dotter, Anna född 1788, som gift sig med ytterligare en soldat, Eric Trygg i rote 40 i Gryttjom. Där dör hon såsmångingom 1824.
PÄR DEGERBERG LARSSON (1751-1789)
Pär Larsson blir alltså näste indelte soldat på rote 63 i Degerberg. I hans soldatakt kan man se att han antogs som soldat i Degerbo rote 1776 och att han kom från Västmanland. Någon födelseort är inte preciserad utan bara födelseåret 1751 är angivet. Eftersom det närbelägna säteriet i Stynsberg ägdes av överstelöjtnanten Adolf Fredrik Rudbeck, för övrigt sonsons son till Olof Rudbeck d ä, kan man anta att Pär Larlsson ingick bland de soldater som kommenderades av denne och som ofta fick hjälpa till med röjningar vid nyodlingar för säteriet. [11]
Pär Larsson gifter sig sålunda med Christina Ersdotter 1778 och paret får dottern Anna samma år. Ytterligare fyra barn föds mellan 1780 och 1786. Två år senare utbryter dock krig med Ryssland, det s k Gustav III:s ryska krig och Pär Larsson blir i maj 1788 inkallad i den allmänna mobiliseringen och överskeppad till Helsingfors i juni. Då Ryssland var upptaget med krig mot Turkiet hade Gustav III räknat med en snabb seger och därför blev både förnödenheter och utrustning eftersatta i planeringen.
De första stridigheterna inleddes i slutet av juni i Savolax då den svenska armén anföll ryssarna utan att nå några större framgångar och sedan örlogsflottan inte heller lyckades få herravälde över Finska viken hamnade snart svenskarna i försvarsställning. Samtidigt fanns ett stort missnöje med kungen bland arméns adliga officerare och det s k Anjalaförbundet bildades av dessa och krävde att kriget skulle avslutas. Detta samtidigt som Danmark vilka var allierade med Ryssland anföll Bohuslän gjorde att striderna upphörde i slutet av 1788.[12]
Trupperna blev dock kvar i Finland under vintern och i mars 1789 så tas Pär Degerberg Larsson in på sjukhus i Lovisa där han avlider 15 mars. Sjukdomar var mycket vanliga bland soldater i fält under 1700-talet och tog ofta fler liv än stridigheterna. Inga närmare uppgifter om exakt dödsorsak finns i soldatakten.
Näste indelte soldat i Degerberg, Hans Löf, avlider 1813 och därefter tycks inte någon ersättare tagit hans plats i rote nr 63 förrän 1835 då Johan Dannberg antas. Hans kommendering vara bara i två år och bestod i att han var anslagen till trumslagare.[13] Efter 1837 finns inte någon indelt soldat angiven i det centrala soldatregistret och Degerberg förvandlas till skattehemman.
Exakt plats för torpet är med säkerhet svårt att fastställa. Troligast är att det låg på samma plats som nuvarande Degerskog 1:1 och att detta hus är en påbyggnad av soldattorpet. Emellertid bör det ha funnits fler torp vid allmänningen med tanke på antalet personer som fanns antecknade i husförhörslängderna men detta är det enda hus som finns angivet i den häradsekonomiska kartan från 1905-1911.
ANNA PERSDOTTER (1778-1834)
Anna Persdotter är alltså dotter till Per Larsson Degerberg och Christina Ericsdotter. Hon föds 1778 och är 11 år när pappan dör i Finland. Efter pappans död flyttar hon ganska snart till Getingbo där hon tar tjänst som piga och under de närmsta tio åren flyttar hon inte mindre än åtta gånger till nya husbönder vilket vittnar om det hårda och osäkra villkor som de som stod längst ner på samhällsstegen levde under. 1811 föder hon en oäkta dotter, Anna Greta men flyttar något eller några år därpå tillsammans med statardrängen Per Persson i Åsbo i närheten av säteriet Stynsberg. Paret gifter sig och flyttar också såsmåningom till Stynsberg och Anna lever där i närmare tio år då det av en husförhörslängd framgår att maken åtnjuter fattigmedel och ska flytta. Sedan återfinns inte paret i husförhörslängderna men däremot finns en uppgift i dödsbok för 1834 om att Anna Persdotter avlidit i vattusot i Onskarby.
Noter
[1] Söderfors – 300 år, 1976, s.12
[2] Ibid, s.13
[3] Ibid, s.28
[4] Sjöberg, S. Söderfors, Stockholm, 1956, s. 68
[5] Tierp – en sockenbeskrivnig. Östervåla, 1975, s. s. 71
[6] Ibid, s. 146
[8] Berglund, K. Soldattorp i Uppland, Uppsala 2011.
[9] Tierp – en sockenbeskrivning, s. 522
[10]
[11] ibid, s. 220
[12] Gustav III:s ryska krig, red. Gunnar Atrtéus, Västervik 1992
[13] Tierp – en sockenbeskrivning,, s.156
KRISTINA AUGUSTA ERIKSSON (1872-1943)
MODERSLINJEN
Nu är vi alltså tillbaka till min morfars mor Kristina Augusta Eriksson och det är dags att undersöka hennes moders ana. Den kommer att röra sig mest bland bondefamiljer i Tierpstrakten och bjuder också på några historier om slagsmål och vägfridsbrott. Även ytterligare ett par indelta soldater finns där också.
ÖSTERENSTA
BRITA STINA ERSDOTTER (1850-1920)
Augustas mor hette Brita Stina Ersdotter och var alltså gift med Erik August Carlsson som dog av diabetes 1902. Brita Ersdotter föddes i Österensta 1850 som andra barnet till Erik Ersson och Brita Nilsdotter. Hon får tjänst som piga vid 15 års ålder hos en bonde i Giselbo och stannar där tills hon gifter sig med Erik August Carlsson 1872 och flyttar till Töbro torp där Augusta Eriksson föds. Paret bosätter sig sedan i Finnbo och får ytterligare två barn, Karl Gustaf född 1882 och Anna Sofia född 1892. Brita Stina överlever sin man i 18 år och dör i Finnbo 1920.
ERIK ERSSON LANDBERG (1824-1887) LENA CAJSA PERSDOTTER (1827-1861)
Erik Ersson föddes 1824 i Pålsbo och flyttade till Österensta 1847 tillsammans med sin hustru Lena Cajsa Persdotter. Paret bor hos Lenas far, Per Persson som har ett relativt stort hemman med flera pigor och drängar och de får här tre barn, bl a Brita Stina. Paret tar över gården när Lenas far flyttar till Grytjom ca 1850.
I husförhörslängden för 1851-55 står emellertid en anteckning att Erik Ersson har blivit dömd för vägfridsbrott och slagsmål till 14.16 böter vid 1848 års sommarting. Vad bråket handlade om står inte närmare angivet men anteckningen hänger kvar i nästa husförhörslängd där också en dräng på gården anges med att ha blivit dömd till fängelse på vatten och bröd i 17 dagar(!) för inbrott 1852.
1858 flyttar så familjen till utjorden Ydingbo och står nu som torpare. Anledningen till denna flytt är inte känd och är något märklig eftersom det betyder ett steg ner på den sociala skalan. Här föds ytterligare två barn men samma år som yngsta dottern föds dör Lena Cajsa Persdotter av bröstsmärtor. Erik Ersson blir alltså ensam med fem barn varav en nyfödd. Familjens olyckor tog emellertid inte slut där. Den äldsta sonen Erik dör genom drunkning 1865 endast 19 år gammal. Året efter avtjänar fadern Erik ett straff med arbetstjänst i Sandviken, oklart för vilket brott det gäller.
Erik Ersson flyttar därefter till Bro och tar samtidigt namnet Landberg. Han blir där ängsvaktare och murare och blir kvar till sin död 1887.
ERIK ERSSON (1785-1869)
Erik Ersson Landbergs far hette också Erik Ersson. Han föddes 1785 i Eskesta och hans mor var pigan Catharina Eriksdotter. Fadern hette Erik Larsson men står som avliden när sonen föds. Dock har inte någon anteckning om hans död påträffats. Erik Ersson flyttar vid 14 års ålder till Yttre och efter att ha tjänat som dräng så flyttar han omkring 1815 till Piparbo där han omväxlande står omnämnd som bonde, torpare och dagkarl, dvs någon som gjorde dagsverken på gårdarna. Här finns också en anteckning om att varit sängliggande. Han gifter sig med Brita Nilsdotter 1818 och då har paret redan fått sitt första barn, Nils, som föds året innan.
1824 flyttar så paret vidare till Pålsbo men även här finns kommentaren sängliggande efter Eriks namn. Paret tycks ha drivit en gård även om prefixet B (för Bonde) är överstruket i husförhörslängden. Det finns dock en hel del arbetsfolk registrerade på gården varför det bör ha varit ett jordbruk. Här föds också parets andra barn, Erik. 1828 är Erik dock uppsyningsman men 1830 står återigen anteckningen sängliggande, oförmögen (till arbete). Efter detta återkommer inte anteckningen och vad sjukdomen rör sig om finns inte heller närmare angiven. Möjligen kan det röra sig om depression, under 1800-talet fanns inga mediciner eller andra behandlingsmetoder för detta och det bör ha betytt en stor anspänning för familjen att klara skötsel av gården under sjukdomsperioderna. Erik dör i Pålsbo 1869, 83 år gammal.
NIONBERG
BRITA NILSDOTTER (1787-1852)
Brita Nilsdotter föddes som yngsta barnet i en åttabarnaskara med föräldrarna Nils Persson, f 1738 och Ingeborg Larsdotter, f 1749, i Nionberg i närheten av Orrskog. Paret drev där jordbruk. Fadern blir såsmåningom blind och flera av syskonen har hörselfel men Brita verkar ha klarat sig från dessa handikapp.
Brita gifte sig med Erik Ersson 1818 och fick säkerligen dra ett stort lass under makens sjukdomsperioder. Hon dör i lungsot 1852, 65 år gammal.
Nionberg tas över av äldste sonen Per Nilsson, f 1775 och drivs vidare ända till 1825 då han tillsammans med sin familj och några av husfolket flyttar till Nora (nuvarande Tärnsjö?). Då har redan Nils Persson dött, 1810 men hans mor Ingeborg Larsdotter lever men flyttar inte med till Nora utan beger sig i stället till Tierp. Att flytta från Nionberg till Nora i Västmanland kan tyckas lite oväntat men det finns en koppling då man hämtade kol från Nora till bruket i Söderfors. Jordbruken under Söderfors bruk hade som uppgift att förse bruket med kol så kolning var säkerligen en syssla man var van vid i Nionberg.
Nionberg ägdes i likhet med många andra gårdar norr om Söderfors av Söderfors bruk vilka utarrenderade dessa till landbönder. I början av 1800-talet började man omvandla gårdarna till större enheter med statare som arbetskraft och Nionberg var sannolikt en av de första byarna där gårdarna blev hopslagna till större enheter. När det laga skiftet eller enskiftet började genomföras på allvar under 1870-talet slogs gårdarna i Väsby, Bredänge och Lundby samman på liknande sätt och de gamla arrendatorerna sades upp, de gamla gårdarna revs och ersattes med nyuppförda mindre bostäder. Ofta blev de gamla arrendatorerna erbjudna arbete som statare men åtminstone i fallet Väsby så var det nästan inga som tog det erbjudandet utan man flyttade hellre till nya hemman om möjligheten fanns.
Nionberg i närheten av Orrskog idag. Rester av de gamla statarlängorna.
PÄR ERSSON (?) MARITTA ERIKSDOTTER (?)
Nils Perssons föräldrar hette Pär Ersson och Maritta Eriksdotter men om dessa är det svårt att få fram uppgifter eftersom husförhörslängder inte finns förrän 1774. Paret ska ha bott i Onsta i närheten av Tierps kyrka vid tiden av sonen Nils födelse (1738) men inga spår finns i husförhörslängderna från 1774 och framåt.
LARS NILSSON (?) MARITTA ANDERSDOTTER (?)
Inte heller Ingeborgs Larsdotters föräldrar, Lars Nilsson och Maritta Andersdotter har gått att spåra i arkiven utom vid tiden för Ingeborgs födelse (1749) då paret ska ha bott i Årsta. Inga spår finns dock i husförhörslängderna efter 1774 efter dem.
LENA CAJSA PERSDOTTER (1827-1861)
Vi går återigen tillbaka till paret Erik Ersson Landberg och Lena Cajsa Persdotter i Österensta. Deras levnadsbana berättas under hans namn ovan men nedan ska hennes ana beskrivas. Lena Cajsa föddes 1827 i Österensta som dotter till paret Per Persson och Stina Matsdotter. Hennes mor dör när Lena är 12 år och fadern gifter om sig med Stina Ersdotter. Lena flyttar sedan 1845 till Söderfors innan hon året efter gifter sig med Erik Ersson Landberg. Paret får sammanlagt fem barn innan Lena dör 1861 av bröstsmärtor (cancer?) endast 34 år gammal.
PER PERSSON (1800-1861) STINA MATTSDOTTER (1799-1839)
Per Persson föds i Stora Löten 1800 och är bara 10 år när hans far dör 1810. Han flyttar då till sin morbrors gård i Österensta vilken han så småningom tar över då denne inte har några egna barn. Per är gift tre gånger, först med Cajsa Ersdotter som emellertid dör 1825. Då gifter sig Per med Stina Mattsdotter som är piga på gården. Med henne får han åtta barn, varav ett är Lena Cajsa Persdotter. Emellertid dör Stina 1839 och Per gifter sig för tredje gången, nu med Stina Ersdotter med vilken han får ytterligare tre barn.
Per Persson och Stina Ersdotter flyttar till Gryttjom runt 1850 och driver där ytterligare ett jordbruk och där dör Per 1861, 60 år gammal.
Stina Mattsdotter föräldrar är soldaten Mats Bähr Andersson och Lena Jansdotter i Fäcklinge. Hon föds i december 1799 tillsammans med sin tvillingbror, Erik, vilken dock dör året därpå. Fadern dör 1808 och Stinas mor gifter om sig med Lars Bähr vilken blir ny indelt soldat i Fäcklinge rote. Stina blir piga på gården i Österensta där hon också gifter sig med Per Persson. Dock drabbas hon av gallfeber (gulsot) som härjar i trakten och dör i mars 1839, endast 39 år gammal.
STORA LÖTEN
PER ANDERSSON (1765-1810) CAJSA ANDERSDOTTER (1774-?)
Per Perssons föräldrar var Per Andersson och Cajsa Andersdotter. Per föddes i Stora Löten och tar över gården efter sin far Anders Ersson. Han gifter sig med Cajsa Andersdotter och paret får sex barn innan Per dör 1810. Dödsorsaken är inte känd då han inte hittas i död- och begravningsböckerna. Emellertid finns en anteckning om att hans mor, Catharina Persdotter ska ha dött av lunginflammation samma år.
Cajsa Andersdotter föds i Österensta som tredje barn till bonden Anders Olofsson och hans hustru Anna Ersdotter. Efter makens död står hon ensam med sex barn och har ingen möjlighet att på egen hand sköta gården. Hon blir då fattighjon vilket innebar att hon blev tvungen att lita på de övriga byinvånarna för sin försörjning. Barnen flyttar till olika släktingar eller blir piga eller dräng i någon närliggande gård. Ca 1823 gifter Cajsa om sig med dagkarlen Olof Boman och flyttar till det närbelägna Backgården tillsammans med sin yngste son, Lars. Efter 1825 finns dock inte paret kvar i Backgården och någon anteckning om var man flyttade finns inte heller.
ANDERS ERSSON (1739-1804) CATHARINA PERSDOTTER (1737-1810)
Generationen innan bor också i Stora Löten. Det är Anders Ersson, född 1739 och Catharina Persdotter, född 1737 som är en bondefamilj där Per Andersson är den enda sonen och den som också tar över gården. Anders Ersson dör 1804 av förstoppning, 65 år gammal. Anders Erssons föräldrar hette enligt födelseboken antagligen Erik Pärsson och Brita Hinriksdotter men inga födelsedata har hittats för dem.
Catharina Persdotter föds i Vendel socken och är dotter till Pehr Andersson och Brita Bengtsdotter. Fadern dör relativt tidigt och när Catharina gifter sig flyttar modern med till Stora Löten. Gärden bör dock ha varit mycket liten då hennes mor var tvungen att gå fattigrote mot slutet av sitt liv. Catharina dör 1810 av bröstfeber, ett annat ord för lunginflammation.
BRITA BENGTSDOTTER (1702-1800)
Brita Bengtsdotter föddes i Vendel 1702 enligt husförhörslängderna för Tierps socken. Dock har inte hennes födelsenotering hittats i Vendels kyrkoböcker och därmed har inte heller föräldrar hittats. Hon gifte sig med Pehr Andersson och paret får åtminstone en dotter, Catharina. När Pähr avlider flyttar Brita till sin dotter i Stora Löten där Catharina har gift sig med Anders Ersson. Paret har ett jordbruk men verkar ha haft svårt att försörja sig då Brita Bengstdotter enligt husförhörslängderna går fattigrote i Torslunda, Svedja och Farsbo under senare delen av sitt liv.
Fattigvården var vid mitten av 1800-talet ofta organiserad så att de fattiga och gamla fick sitt underhåll genom att gå rotegång. En eller flera byar kunde bilda en rote, och varje gård inom denna fick hysa de till roten anvisade fattighjonen ett bestämt antal dagar, olika allt efter gårdens storlek. Denna rotegång kallades att dygna och de fattiga, som på detta vis drog från gård till gård, dyngenjon.. Rotegång förbjöds 1918. Detta liknade systemet med indelta soldater där en eller flera byar bildade en rote som ansvarade för att utrusta och försörja en soldat.
En person som underhölls av en fattigrote kallades rotehjon. För varje fattigrote utsågs en fattigvårdsföreståndare och eventuellt en särskild fattigvårdsstyrelse.
Att gå fattigrote var ingen angenäm uppgift. Man kan föreställa sig att rotehjonet inte var speciellt välkommen i de gårdar som ansvarade för att ta emot denne. Trots dessa umbäranden levde Brita extremt länge även med nutida mått. Hon avled 1800, 98(!) år gammal och upplevde sålunda nästan hela 1700-talet. Medellivslängden för kvinnor var under 40 år under senare delen av 1700-talet så hennes livslängd var verkligen exceptionell.
En kvinna utan känt namn vid sin stuga i skogen i Östmarks socken i Värmland.
Foto: Nils Keyland, bild från Nordiska Museet.
FÄCKLINGE
MATS BÄR ANDERSSON (1770-1808) LENA JONSDOTTER (1771-1855)
Så går vi tillbaka till Stina Mattsdotter som var gift med Per Persson. Hennes föräldrar var den indelte soldaten i Fäcklinge rote nr 21, Mats Bär Andersson och Lena Jonsdotter. Mats Bär Andersson föddes i Harbo men flyttade till Fäcklinge 1792 och blev då indelt soldat. Då hade de två tidigare soldaterna i Fäcklinge, Erik Rehn och Fredrik Rehn avlidit i samband med Gustav III:s ryska krig. Maths Andersson tjänade som dräng bl a i Bro innan han kom till Fäcklinge som vargeringskarl, d v s en reservsoldat som kunde rycka in om de ordinarie soldaterna hade avlidit eller blivit oförmögna att strida.
Vargeringen var ett sätt för bönderna som ansvarade för en rotesoldat att själva slippa rycka in och sattes oftast i bruk i krigstider. Maths Andersson kom från en soldatsläkt i Harbo där hans far Erik Norberg var indelt soldat och det var vanligt att sönerna till indelta soldater blev vargeringskarlar.
Mats Andersson tog soldatnamnet Bär när han tog över sysslan som soldat i Fäcklinge. Han gifte sig med Lena Jonsdotter, dottern till en tidigare indelt soldat i Fäcklinge, Johannes Odin och paret fick fyra barn, bl a dottern Stina. Emellertid blev det snart krigstider igen, i skuggan av Napoleonkrigen blev Sverige indraget i det Pommerska kriget mot Frankrike mellan 1805 och 1810. Snart befann man sig även i krig med Danmark 1808 och framför allt i kriget mot Ryssland 1809-1809 där Sverige till slut förlorade Finland till ryssarna.
Någonstans i dessa krig dör Mats Bär Andersson. Det finns ingen anteckning i död- och begravningsböckerna och inte heller i husförhörslängderna. Den enda anteckning kring honom är från Centrala soldatregistret där hans dödsår är angett till 1808. Om det är i Pommern, Danmark eller i Finland han dör oklart, ingen anteckning finns om honom i generalmönsterrullorna för de aktuella åren.
Lena Jonsdotter gifter om sig med ersättaren till Mats Bär Andersson, Lars Bär Larsson som kommer från Västland och får med denne ytterligare en dotter. Det var vanligt bland soldathustrur som miste sin man att gifta om sig med den nye indelte soldaten och var ett sätt att få bo kvar i soldattorpet. Paret bor kvar i torpet tills Lars begär avsked 1825. Lena Jonsdotter blir också hon mycket gammal för sin tid, hon dör 1855 vid 84 års ålder.
ERIK NORBERG (?) CARIN PÄRSDOTTER (?)
Mats Anderssons föräldrar kommer från Ön i Harbo socken där fadern Erik Norberg är indelt soldat enligt födelseboken för Mats. Dock har inte dessa kunna spårats via husförhörslängderna så inga närmare uppgifter finns om dessa.
JOHANNES ODIN ERSSON (1726-1803) MARGARETA OHLSDOTTER (1726-1810)
Lena Jonsdotter kommer alltså från en soldatfamilj. Hennes far Johannes Odin Ersson var indelt soldat i rote nr 21 i Fäcklinge mellan 1747 och 1785 då han begärde avsked med korprals grad. Eftersom han tjänstgjorde under en relativ fredlig tid så verkar han inteha deltagit i några strider. Han bodde dock kvar i Fäcklinge efter avskedet tillsammans med sin hustru Margareta (Greta) Ohlsdotter till 1803 då han avlider av gulsot. Inga spår finns dock i födelseboken efter honom och därför har inte hans föräldrar lyckats spåras.
Margareta Ohlsdotter föds 1726 och hennes föräldrar heter Olof Josefsson(?) och Anna Jonsdotter, dock har inte hennes födelseort lyckats tydas. Johannes och Margareta får tre barn, där Lena Jonsdotter är det yngsta och den som bor kvar i Fäcklinge efter sitt giftermål med Mats Bär Andersson. Margareta Ohlsdotter blir även hon gammal för sin tid, hon dör 1810 av ålderdom 84 år gammal. Då har hon hunnit att flytta till Piparbo enligt död- och begravningsboken.